Veteranernas besök i Stockholm Stadshus den 5 februari 2020

Trots vissa återbud på grund av förkylningar och andra krämpor kom 37 glada och pigga veteraner, för att med kunnig guides hjälp, ta del av stadshusets unika byggnad och intressanta historia. Först lite om historien.

Vid förra sekelskiftet expanderade Stockholm kraftigt och det blev påtagligt att staden behövde fler och större lokaler för sina olika verksamheter. Stockholm saknade vid denna tid ett stadshus och Stadsfullmäktige flyttade runt mellan olika provisoriska lokaler och domstolarna var trångbodda. Planerna på att uppföra ett rådhus började ta form.

1902 utlystes en arkitekttävling om ett rådhus på Eldkvarnstomten. Ragnar Östberg vann tävlingen och hans förslag var en monumental byggnad som i själva verket inrymde mer än bara ett rådhus.

År 1907 var det klart för byggstartstart, men då tog planerna en oanad vändning. Ett antal kommunfullmäktigeledamöter lade fram en motion om att separera stads-och rådhus och att uppföra ett stadshus på Eldkvarnstomten istället. Rådhuset, som inte hade en lika representativ roll, kunde placeras längre in på Kungsholmen, framför Polishuset. Man ansåg att det var ändamålsenligt att på samma gång lösa frågan om både ett stadshus och ett rådhus och stadsfullmäktige röstade igenom förslaget. Arkitekt för Rådhuset blev istället Carl Westman, som kommit tvåa i den utlysta arkitekttävlingen. Ragnar Östbergs rådhusförslag kvarstod som vinnare, men med vissa ändringar för att fylla sitt nya syfte som stadshus.

Bygget av Stadshuset påbörjades 1911 och invigningen ägde rum 12 år senare, på midsommarafton 1923, på dagen 400 år efter Gustav Vasa håller sitt högtidliga intåg i Stockholm. Rådhuset började byggas vid ungefär samma tid och färdigställdes redan 1915.

Stadshuset är en byggnad som inrymmer många aktiviteter. Först och främst är det en politisk kontorsbyggnad och i Rådsalen sammanträder Stockholms kommunfullmäktige.  Stadsledningskontoret, det vill säga stadens centrala förvaltning, har sina kontor här och ungefär 300 personer har Stadshuset som sin arbetsplats.

Stadshuset används också för evenemang och representation. Stockholms stad och Region Stockholm anordnar officiella representationsmottagningar för utländska gäster och vid statsbesök står staden värd för en lunch i Stadshuset.

Blå hallen och Gyllene salen upplåts till företag, universitet och organisationer för banketter, fester och ceremonier. Bland dessa evenemang kan Nobelbanketten nämnas, som sedan 1930 hålls i Stadshuset den 10 december varje år. Stadshuset är också ett populärt besöksmål för turister och tar årligen emot cirka en halv miljon besökare med guidad visning.

Det går också utmärkt att gifta sig i Stadshuset. Vigseln förrättas av särskilda borgerliga vigselförrättare. Borgerliga vigslar äger rum på lördagar samt vissa vardagar i Stockholms stadshus. Ceremonin sker på lördagar i rummet Ovalen med utsikt över Prinsens Galleri och på vardagar i ett mindre konferensrum.

De stilar som man brukar nämna i samband med Stadshuset är renässans och nationalromantik.

Så något om själva byggnaden.

Ragnar Östberg hade en speciell relation till Italien och särskilt Venedig, varifrån han hämtade stor inspiration. Stadshusets struktur liknar den som ofta återfinns i italienska renässanspalats, med två borggårdar. I Stadshuset finns en yttre borggård, som har namnet Borgargården, och en inre borggård som utgörs av Blå hallen. Tanken från början var också att det inte skulle vara något tak i Blå hallen. Kanske är det någon av er som funderar på varför det heter Blå Hallen. Den är ju för katten röd. Jo. Så här var det. Arkitekten Ragnar Östberg hade bestämt att väggarna i den stora festsalen skulle putsas blå. Men när han såg hur fantastiskt det blev med de röda tegelväggarna ändrade han sig. Namnet fick dock hänga kvar, för det hade blivit så etablerat. Blå hallen är känd som festsal för Nobelbanketten, och även för statsbesök, studentbaler, jubileer och andra stora evenemang. Hallen är 50 meter lång, 30 meter bred och 22 meter hög, och har alltså en golvyta på 1 500 kvadratmeter.

Tornen på Stadshuset är en referens till Slottet Tre Kronor som hade ett stort torn med tre kronor på toppen, men också torn med månskära, stjärna och sol.  De tre kronorna på Stadshustornet är också vända mot Kungliga Slottet där Slottet Tre Kronor en gång stod.
Valet av material var viktigt under Nationalromantiken. Med få undantag har endast svenska material använts i Stadshuset, som exempelvis Stockholmsgranit och Kolmårdsmarmor.

De skulpturer och målningar som finns i Stadshuset refererar alla till Sveriges och Stockholms historia, och inredningen är gjord av dåtidens stora namn inom konst och konsthantverk.

En trappa upp ligger Gyllenen salen, som fått sitt namn efter de dryga 18,6 miljoner mosaikbitar av färgat glas och guld som pryder väggarna. Mosaiken visar motiv ur Sveriges historia och bilder av kända svenska personer. Mälardrottningen, symbolen för Stockholm, upptar hela fonden. I sina händer håller hon spiran och kronan och i hennes sköte syns Stockholms stadshus.

Längs stadshusets södra långsida sträcker sig Prinsens galleri, som fick sitt namn efter prins Eugen kung Gustaf V:s bror. Salen används för kommunens mottagningar.

Stadshusorgeln är Skandinaviens största piporgel med 10 000 pipor och 135 stämmor. Den spelas regelbundet vid ceremonier, banketter och konserter under året.

Om du vill njuta av Stadshusorgeln kan du antingen besöka Kulturnatten i Stadshuset då den är ett stående inslag eller gå på Nyårskonserten i Blå hallen som anordnas den 1 januari varje år.

Efter ca en timme var guidningen avslutad och veteranerna hade fått en god inblick i Stadshusets historia, byggnad och funktion.

* * * *

Text Mats Johansson, foto Lars Jacobsson