Vattenfalls Veteraners årsmöte med föreningsstämma 2018-03-14

Närmare 100 medlemmar hade sökt sig till Nordiska Museet den 14 mars för att lyssna på ett par intressanta föredrag och på föreningsstämman besluta om föreningens verksamhet.

Först ut var Bo Diczfalusy. Han har under sin långa karriär inom energiområdet hunnit med anställningar på olika departement, statliga verk, Industriförbundet, International Energy Agency i Paris och 2015 – 2017 haft rollen som kanslichef på Energikommissionen. Det var mycket som Bosse hann ta upp under sin genomgång av vad som hänt inom energiområdet de senaste 45 åren. Han började med att han som nyutexaminerad från Handelshögskolan hade utrett hur stora bidrag som behövdes för att privatpersoner skulle genomföra olika energibesparande åtgärder. Mycket tankearbete lades ner på detta av lärda män. När sedan resultatet skulle presenteras för Torbjörn Fälldin sa denne ”Bidrag på 10 % är för litet, 50 % är för mycket, det få bli däremellan, dvs 35 %”. Och så blev det. Så mycket för all den förberedelsen, men en bra lärdom om det politiska livet.

Förutom den anekdoten hann Bosse redogöra för hur prisförhandlingarna med kraftindustrin gick till då han jobbade på Pris- och kartellnämnden, hur prognosverksamheten för elförbrukningen slog fel på 70-talet, om stamnätets avskiljande från Vattenfall, Sveriges intåg i EU, näringslivets omsvängning i klimatfrågan och olika industriledares dåliga insikt i politikens villkor, internationella energifrågor med mera. En viktig summering var kärnkraftsfrågans dominans ända sedan folkomröstningen 1980.

Marianne Kling

Efter ett kort gymnastikpass under Marianne Klings ledning kom Cecilia Hammarlund Larsson från Nordiska museet och berättade om historien bakom museets tillkomst. Det var Artur Hazelius, som också grundade Skansen, som var entreprenören bakom museet. Idén fick han under en resa i Dalarna 1872. Han började samla vardagsföremål och ställde ut dem tillsammans med skyltdockor i hembygdsdräkter i en tillfällig byggnad vid Drottninggatan. Det gjorde att han fick göra samma sak i Sveriges monter i världsutställningen i Paris 1878. Sedan växte ambitionerna och han lyckades få köpa mark av Oscar II på Djurgården. Staten erbjöds att vara med och bygga museet men avstod. Då blev det i stället en stiftelse som fortfarande styr verksamheten. Pengar samlades in och efter en byggtid på 19 år kunde museet invigas 1907. Även om byggnaden blev mindre än vad som ursprungligen var planerat så var den mycket modern med hissar från Graham Brothers, elektrisk belysning etc.

Cecilia Hammarlund Larsson

Efter en välbehövlig bensträckare vidtog föreningsstämman.

Verksamhetsberättelsen redovisades, där särskilt det ökade antalet deltagare i olika aktiviteter var glädjande. Mindre roligt var att Vattenfall AB skurit ner stödet från 80.000 år 2017 till 60.000 år 2018 trots att föreningen uppfyllt alla krav för stödet. Styrelsens ledamöter fick ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret och budgeten godtogs. Inger Norberg och Lars Jacobsson omvaldes till styrelsen som dessutom fick två nya medlemmar; Bosse Andersson och Ulla Stolt Gustafsson. Sven-Erik Åkerlind och Birgitta Sundström avtackades efter fyra år i styrelsen. Även bland revisorerna skedde förändringar. Lars Segerstolpe avtackades efter många års insats och ersattes av Kerstin Lindholm. Hans Ristborg omvaldes som ordinarie revisor och Berthold Eriksson som suppleant.

När allt detta var avklarat kunde medlemmarna samlas i stora salen och dricka kaffe och äta smörgås, umgås och prata. Ljudnivån berättade att det fanns mycket att avhandla.

* * * *

Text Lars Jacobsson