Månadsmötet den 2 november 2017

Ca 50 personer hade, trots dåligt väder och höstlov, tagit sig till Arenastaden för att delta på Veteranernas månadsmöte. Denna gång var temat kultur. Inbjuden talare var Stephan Larsen från Stockholms universitet. Han har varit förslagsställare åt Svenska akademin angående Nobelpriset i litteratur.

Stephans avhandling behandlade den nigerianske författaren Wole Soyinka, som fick nobelpriset 1986.

Stephans specialområde är postkolonial litteratur i allmänhet och afrikansk i synnerhet.

Det blev en mycket intressant och minnesvärd föreläsning. Han hade de pedagogiska färdigheter som utmärker en genuin lärare på ett universitet.

Stephan Larsen

Stephan började med en historisk översikt och uppehöll sig vid akademins ständige sekreterare Carl David af Wirsén (1842-1912). 1879 invaldes Wirsén i svenska akademin och blev 1884 akademins ständige sekreterare.

Som kritiker hade Wirsén många bildade människors öra men ingen större förbindelse med den unga moderna litteraturen, och han har blivit beryktad för sina många negativa recensioner av bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Henrik Ibsen. Hans centrala befattning som ständig sekreterare i Svenska Akademien hade även betydande inflytande på de första årens val av nobelpristagare; exempelvis lyckades Wirsén länge utmanövrera Selma Lagerlöf från utmärkelsen, genom att år efter år – fram till att hon mottog priset 1909 – förmå en majoritet av akademiledamöterna att rösta på alternativa, ofta av honom själv nominerade, kandidater. Wirsén är också känd för att neka den moderne litteraturprofessorn Henrik Schücks inträde i Svenska akademin. Det var först efter Wirséns död 1912 som Schück invaldes i Svenska akademin 1913. Wirséns kritik mot Schück gick ut på att Schück hade hädat Gustav III i en skrift.

Stephan nämnde att Svenska akademins protokoll är hemligstämplade i 50 år. Det innebär att vi f n inte vet något om hur de har resonerat efter 1967. Stephan citerade Strindbergs kritik av akademin och menade att dessa skriverier omöjliggjorde att Strindberg skulle få priset. Strindberg blev dock mycket förtörnad när priset 1909 gick till Selma Lagerlöf.

 Under första världskriget rådde en ”litterär neutralitetspolitik”. 1914 delades det inte ut något pris ej heller 1918 och 1919.

1913 fick Rabindranath Tagore från Indien priset som förste icke europé.  På 1930 talet fick USA sina första pristagare.

I början av 1913 blev Erik Axel Karlfeldt Svenska Akademiens ständige sekreterare när han efterträdde Carl David af Wirsén. 1919 ville hans kollegor i Svenska akademien tilldela honom årets nobelpris i litteratur men Karlfeldt tackade nej till detta. Först 1931 tilldelades Karlfeldt postumt nobelpriset i litteratur. Karlfeldt är därmed den ende person som fått litteraturpriset postumt, och utöver Dag Hammarskjöld (fredspriset 1961) den ende som fått ett nobelpris efter sin död. Sedan 1974 tillåter Nobelstiftelsens stadgar inte längre postum utdelning. Karlfeldts prismotivering - "Erik Axel Karlfeldts diktning" - är den kortaste motiveringen för något nobelpris.

Litteraturpriset har successivt blivit alltmer internationellt. Stephan pekade på problemen att kunna läsa böckerna på originalspråket. Det har hänt att akademin beställt översättning till svenska av vissa böcker. Då har man endast beställt 18 böcker.

Stephan tog också upp vissa ”problem”. Det gäller bland annat den

Politiska integriteten

Delat pris: ”en inbördes gemenskap”. 1974 delade Harry Martinsson och Eyvind Johnsson priset

Kvinnlig underrepresentation. Totalt 14 stycken kvinnor som fått priset. Efter 1991 är det 7 stycken så en viss förbättring kan dock skönjas

Stephan nämnde också att vissa pristagare ligger utanför det skönlitterära området. Han exemplifierade med W Churchill (1953) och B Russel (1950).

Slutligen diskuterades fjolårets nobelpris, som gick till Bob Dylan. Man vill tydligen bredda litteraturbegreppet. Stephan ställde också den retoriska frågan om exempelvis en filmproducent som Woody Allen skulle kunna få priset.

Föredraget avslutades med en frågestund där flera olika aspekter berördes. Bland annat sa Stephan på en fråga att varken Evert Taube eller Astrid Lindgren har varit uppe för diskussion.

Stephan avtackades med blomstercheck och en mycket varm applåd.

Dagen avslutades med att vi tittade på filmen "Vebacka och Eltomta", en propagandafilm för ökad elanvändning som Vattenfall gjorde 1944. Den 19 minuter långa filmen spelades in på Ekerö och visade hur livet på en lantgård underlättades om husmor fick tillgång till alla eldrivna apparater.

* * * *

Text Mats Johansson, foto Morgan Andersson