Det var roligt att ca 60 personer hade kommit till månadsmötet i oktober för att lyssna på Gunnar Lundbergs föredrag om de avreglerade elmarknaderna i Europa.

 Gunnar började med att göra en tillbakablick. Runt 1990 låg Sverige tillsammans med vissa andra utvalda länder i framkant. Fler länder på kontinenten ville då bevara sina monopol och till och med varnade för det engelska exemplet.

EU ger ut elmarknadsdirektiv som bl a syftar till att säkerställa konkurrens på lika villkor mellan olika aktörer på elmarknaden. En förutsättning för detta är att monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet hålls isär s k unbundling, dvs separation mellan bolag som å ena sidan producerar och handlar med el, och å den andra distribuerar energin. Avsikten är att eliminera risken för att elnätsföretag gynnar någon enskild aktör på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden.

Tanken på en integrerad marknad för el har funnits länge inom den europeiska gemenskapen. Redan i det första elmarknadsdirektivet i början på 1990-talet lades grunden för gemensamma regler för den inre marknaden för el. Gunnar tog upp den diskussion som fördes i Sverige. Politikerna ville dela Vattenfall. Det var först när det gick upp för politikerna att marknaden inte var svensk utan nordisk som debatten om delning dog ut. Vidare ansåg Gunnar att det var bra att marknaden öppnades upp i ett steg.

Utvecklingen sedan dess har varit snabb och idag har flera länder, däribland Sverige, implementerat det tredje elmarknadsdirektivet, som kom i början på 2000-talet, i sina nationella lagstiftningar.

Gunnar nämnde också diskussionen om att stamnätet måste skiljas från elproduktionen. Stamnätet avskildes från Vattenfall och blev ett statligt affärsverk 1992. Gunnar tog också upp den gryningsräd i Tyskland som de större kraftföretagen råkade ut för inklusive Vattenfall. Myndigheten ville försäkra sig om att kraftföretagen inte utnyttjade stamnätet för att begränsa konkurrensen. Effekten av denna räd var, förutom skrämseleffekten, att E.ON tvingades sälja av sitt stamnät. Det gjorde också Vattenfall men beslut om detta hade då redan tagits internt i organisationen.

Man har inte kunnat samla sig kring huvudförslaget, att tillskapa s k TSO:s (transmission system operators) utan måste för att blidka en del av medlemsländerna även i lagförslaget föra fram s k ISO:s (independent system operators). Detta skulle möjliggöra för vertikalt integrerade energibolag att även i framtiden äga överföringskapaciteten, men tvinga dem att överlåta driften av dem på bolag eller andra inrättningar som är fristående från ägaren.

ISO-lösningen är inte den lösning som kommissionen föredrar, men, ställda inför massivt TSO-motstånd från länder som Frankrike och Tyskland har man tvingats erbjuda ISO-varianten, som i praktiken är mycket mer komplicerad att bygga upp.

Andra viktiga delar av detta tredje energimarknadsdirektiv handlar t ex om energipolitikens strategiska betydelse. Kommissionen vill garantera leveranssäkerheten för EU:s medborgare genom att införa rigorösa säkerhetsmekanismer.

Gunnar tog också upp effekterna av de låga elpriserna och att i princip inga investeringar i elproduktion f n är lönsam. Det krävs subventioner för att investera.

Vidare jämförde Gunnar priset på el inklusive distribution, skatter etc. i Sverige respektive i Tyskland. Priset i Tyskland är generellt högre. Den största skillnaden är kostnaden för förnybar el som är mångdubbelt högre i Tyskland. Skatten är däremot högre i Sverige.

Kommissionen vill stärka regleringsmyndigheterna. Detta gäller på såväl nationell nivå som europeisk, i det senare fallet med avseende på gränsöverskridande elhandel. Härvidlag föreslås inrättandet av en byrå som ska agera för bättre samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter med målet att de europeiska elnäten ska behandlas som ett enda kraftnät och befrämja mångfald i produktionsledet och försörjningstrygghet.

Gunnar kunde konstatera att marknaden i princip har utvecklats bra inom wholesale även om det krävs bidrag för att göra nödvändiga investeringar medan retail är en mera sorglig historia där Gunnar menade att marknaden bara fungerar tillfredsställande i 6 av EU:s 28 medlemsländer. Gunnar var dock tveksam till återreglering.

Det väsentliga är att köra systemet optimalt.

Avslutningsvis konstaterade Gunnar att avregleringen varit en succé för kunder och statskassan. Staten har varit kvick att höja skatten när priserna gått ned.

Gunnar fick efter sitt föredrag svara på ett antal frågor om olika effekter av avregleringen. Därefter avtackades han med blomstercheck och en riktigt varm applåd för ett mycket uppskattat och initierat föredrag.

Efter Gunnars presentation såg vi filmen ”Ny vattenkraft – ett reportage om Klippens kraftstation”. Filmen visade hur Klippen utformats i samråd med många intressenter och fått nya tekniska lösningar, t ex en borrad tunnel i stället för en sprängd. Stor vikt lades vid miljömässiga åtgärder, som t ex spegeldammar i den gamla älvfåran. Berth Häglund, som var projektledare för bygget, gav efter filmen kompletterande upplysningar och berättade några uppskattade anekdoter från byggtiden.

Lennart Lundberg och Berth Häglund

* * * *

Text Mats Johansson, foto Håkan Nyberg